Innan vi åkte på USAresan försökte skolan att förbereda oss på olika känslor man kan känns när man studerar utomlands. Det stod att man kommer in som i olika perioder.
"Först är man helt upprymd och fascinerad över allt nytt. Sen börjar man jämföra och sakna det som finns hemma i Sverige. Sen kommer man in i vardagen och det blir nästan lite tråkigt och man längtar hem. Sen när man vant sig vid allt nytt så är det dags åka hem." Typ så stod det i häftet vi fick...
Men jag upplevde inte dessa perioder ALLS. Jag bara trivdes och jag tror knappt jag tänkte en enda gång på att jag ville åka hem. Jag vet att Linnea kom in i en liten svacka och ville hem. Men jag kände inte av hemlängtan alls. Fast i och för sig så stod det inget i häftet om vad som händer om man råkar bli kär när man är iväg.... 8) Det var nog det som gjorde att jag hela tiden var i lyckotopparna och inte kände av deppdalarna. Jag vill iallafall säga till alla som har chansen att åka iväg och jobba eller plugga, GÖR DET! Ni kommer aldrig i ert liv ångra det och det kommer vara en tid som ni ser tillbaka på och saknar.Det är SÅ värt allt slit med pappersarbete och krångel innan man kommer iväg.
Här är några av Linneas bilder!
I Lala-land
Rockstars of Augusta!
På The Vue
Jaaaa, det här är faktiskt JAG!
Här går det vilt till i sängen, i Miami!
Får tillochmed en knock av L, rough.
Får tillochmed en knock av L, rough.
Vårt första spårade Steeplechase!
Förstår inte varför bilden la sej sådär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar